Erik Svensksson är död.

Igår kväll fann man Erik Svensksson liggande död på köksgolvet i sin lägenhet. Han har på senare tid verkat vara allt mer förvirrad och deprimerad. Han dog av uttorkning. Han hade helt enkelt törstat ihjäl. Att det fanns vatten i kranen vid diskbänken hade han aldrig trott på. ”Jag tror inte
på sånt där hokuspokus”, brukade han säga. Hans bror Arne Svensksson som för några år sen hade upptäckt att det fanns vatten för hans törstande själ hade försökt förklara för sin bror, men hade inte fått något gehör. Och eftersom Erik inte hade sett någon större förändring hos Arne var det ju inte så svårt att bortförklara brorsans religiösa griller.

Vad Erik inte visste var att Arne hade försökt att dricka både det levande vattnet som släcker själens törst och det grumliga vattnet som finns i världens glädjepölar.

Och nu var han död. Han hade missat att allting var ordnat för att han skulle kunna släcka törsten efter renhet och frid i sin själ. Gud hade redan sänt sin Son. Han som ger levande vatten till var och en som tror på honom. Vattentillgången var obegränsad precis som den var till Eriks lägenhet. Vattnet
i sjön, renat i reningsverket, pumpat upp i vattentornet och vattenledningar ända in i köket. Det enda Erik behövde göra var att i tro på att det fanns
vatten, vrida på kranen och dricka.

På samma sätt hade Gud ordnat allt för att släcka törsten i Eriks själ. Han sände sin Son. Jesus dog frivilligt. Tog allas synder och sjukdomar på sig, även Eriks. Vann en evig seger över döden och djävulen. Gud uppväckte honom från de döda. Och nu sitter han på Faderns högra sida. Arne skulle ha
varit vattenledningen ända fram till Erik, men det hade blivit en läcka på vägen.

Och nu var Erik död. Han fick aldrig tag i det vatten som kunde räddat hans själ. Arne var otröstlig. ”Det är mitt fel. Jag skulle ha
berättat mer för Erik. Min halvhjärtenhet gjorde att brorsan aldrig förstod att vattnet fanns på riktigt. Gud förbarma dig över mig”. Arne ligger på knä och gråter. Plötsligt blir det alldeles ljust i rummet. En röst från Guds eget ord säger: ”Stå upp. Alla ni som är törstiga, kom hit och få vatten (Jes. 55:1). Arne ligger kvar på knä. Han gråter fortfarande, men en annorlunda gråt, fylld med en översvallande glädje. Efter en stund reser han reser sig. ”Åh, nu måste jag ut och berätta om Jesus. Tack Jesus att du gav ditt liv för mig, ja för alla. Nu ger jag mitt liv till dig, inte halvhjärtat som förra gången. Nu vill jag mista mitt liv för din skull. Du Herre Jesus sa: Den som mister sitt liv för min skull ska finna det.”

Nu vill Arne att du dricker av det levande vattnet så att det inte går med dig som med hans bror Erik. Han törstade ihjäl fast det fanns
levande vatten ända in i lägenheten.

Per Westerberg

Om alla visste

Om alla visste hur jag har det, skulle alla vilja ha det som jag har det. Och det jag har är till för alla. Jag är inte religiös kanske du säger. Det är inte jag heller. Jag har en relation med Jesus som hjälper mig hur jag än har det. Efter att jag spelat innebandy en fredagskväll ropade en av killarna till mig. Per vem älskar du mest Britt(min fru) eller Jesus? Jag älskar Jesus mest, därför älskar jag Britt så mycket. Bra! ropade han tillbaka. Jesus är det bästa som hänt mig. När jag sa ja till hans kallelse att följa honom fick livet den mening som jag knappt trodde fanns. I mina egna funderingar hade jag kommit fram till att livet egentligen var meningslöst. Och så mötte jag HONOM. Jag fick en framtid som räcker ända in i evigheten, in i himlen hemma hos Gud. Den kallelsen gäller dig också.

Per Westerberg